Muffins, har jag inte bakat på riktigt länge, så nu var det dags. Köpte alla ingredienser igår och skulle börja baka. Plockar fram allting. Tar ägg med mera från kylen och ställer på diskbänken, går tillbaka till kylen för att hämta ägg (?!). Tittar överallt, ibland är jag så blind fastän de står mitt framför näsan. Nej. Hittar inga ägg! Va satan?? Jag är säker på att jag ska ha ägg. Står där och funderar en stund om Fredrik kokat alla ägg, men jag är nästan säker på att det ska finnas ägg i huset! Och ja det gör det ju - för de står ju för f*n på diskbänken!

Sen fortsätter jag att röra ihop allting och tänker att elvisp är nog att föredra. Blandar torra grejor i en stor bunke och de geggiga i en mindre. Börjar vispa gegget för att sedan läsa att allt ska ner i den lilla bunken, men smart! Krånglar ner allt i den lilla bunken och pressar denna elvisp ordentligt, det blir tjock smet av detta recept (kanske alla muffinsrecept?). Så ska jag ta bort vispen, men hälften av degsmeten sitter ju i visparna, hmm... Om jag tar upp visparna lite ovanför ytan och vispar så bör det mesta fräsa bort om jag bara håller mig i bunken, för det brukar yra åt alla håll... Japp! På kläderna, så nu har jag bytt tröja!

Sen äntligen är skiten klart i princip. Då står jag och äter massa degsmet ur bunken (Jag älskar att äta smet, deg och annat bak INNAN det åker in i ugnen - obakta bullar - mums!). Men så känner jag hur ngt stirrar på mig - och där sitter han! Hundstackarn, dreggel ner till golvet och bubblor i giporna! Där står jag och fullständigt slukar smet så jag hoppas att grannarna inte ser, så sitter stackars hunden där utan att få ngt! Jag tog en bild och sen fick han en blygsam slick när jag var klar. Tror inte han tyckte om det, han ville bara ha ett par slick sen var han nästan rädd för slickepotten...