Som han röjde med bollen nyss! Igår kom den hem men när vi kom hem från min mormor så var det mörkt så paketet som stått utanför garagedörren och väntat hela dagen (det blev levererat hem under dagen) fick åka in i garaget. Men först hade matte julafton! Jag rev och slet som ett litet barn som öppnar klappar, av med tejpen! Riva och slita! Sen fick jag upp kartongen och där i - där låg en stor, röd boll! Jag drog ur den ur kartongen och där var den, vår fina boomerball! :) Ända sen jag fick höra talas om en sån för något år sen har jag varit bestämt att en sån ska jag ha!

Idag gick vi upp och gick en prommis (blev en kort rastprommis för jag ville ju tillbaka och testa!).

Jag rullade ut den på gräsmattan och vovve började nosa och putta lite försiktigt. Då puttade jag till den ordentligt och sen var han igång! Han puttade och knuffade och hoppade på den, han försökte bita i den och blev helt galen. Sen kom skallen! Han skällde som en jobbig jack russel och började dreggla och skumma runt munnen som om han hade rabies. Han for runt med denna boll till förbannelse! Godiset i den stunden ratade han... När vi sedan skulle gå in fick jag inte med honom. :)

Dock är det lite problematiskt att han skäller så mkt när han leker med den, tror inte grannarna bredvid uppskattar det. Kanske får försöka lära in att man får leka någorlunda tyst iallafall, annars blir vi nog mindre populära här...

Sitter hemma och segar. Gick av mitt pass igår egentligen men varit på utbildning. En två-dagars "Förändring och konflikthantering", vi får gå många bra och nyttiga utbildningar genom jobbet! Så Duken har som vanligt varit på dagis men redan från tidig, tidig morgon. I vanliga fall börjar jag ju inte förrän efter 12 och någonstans där brukar jag släppa av honom. Han har sovit och sovit sedan han blivit hemhämtad, lille plutten :) Det tar på krafterna att vara på dagis!

Men jag vet att han har det roligt och bra. Han trivs och har många hundkompisar - hanar och tikar, kastrerade och okastrerade, små och stora, av alla de raser. Bland annat så brukar han leka med en liten corgi-kille som heter Kalle, han brukar också ha skoj med, ägaren Rosies lilla parson-tik Spira. Vi har även njuffen Frida, och sankt bernarden Douglas, som är några månader äldre än Duke men några kilo tyngre om man säger så...

Allt knallar på och snart börjar december som är fullspäckat. Det är AdventureDogConference i sthlm för HUNDutbildningsgruppen, julbord, Fredrik fyller 25 så då blir det party, Stora Sthlm, samt jobb - hektiska veckan på hela året kommer snart.

Fick några superfina bilder på mailen häromdagen av Camilla. Stort tack!! Min underbara vovve ser otrolig ut! Måste nog förstora och tapetsera husets kala väggar med... ;)

Foto: Camilla Boström

Dagarna rullar på. Vi har det mysigt här ute på landet och när man bor såhär är det sååå mycket lättare att göra sin hund nöjd :) Det är mycket lättare att gå den där härliga skogspromenaden i skogen eller att lägga ett spår om man inte direkt behöver ta sig nånstans. Förut var det lyxvara, jo jag är lat - det är jobbigare när man bor i stan och måste ta bilen till närmsta skog (där det ändå inte är säkert att vi får vara själva).

Vi har haft jätteroligt jag och vovve. Då det inte finns alltför mkt att göra här :) så är det lättare att man tar med sin fyrbenting ut och hittar på nåt skoj! Vi har gått i skogen, han har fått vara lös lite (tränar på det för han vill inte alltid lyssna...och då får man inte vara lös!) och vi har börjat spåra lite.

Leta mat och godis på gräsmattan eller käka frukost ur aktiveringsgrejor. Inne finns det också mer möjligheter än tidigare att pleasa sin hund, då vi bor större nu. Gömma godis här och där i hela huset. Träna och lära in trix på den stora ytan eller busa! Husse och vovve brukar busa till förbannelse! De rusar runt köksbordet, runt, runt, runt. Hunden flänger, sladdar in i det ena och det andra för det är halt, bakdelen hänger inte med. Där springer han med en tross i munnen samtidigt som han ler med hela ansiktet. Före eller efter kommer husse och jagar på! Det går fort och våldsamt till och efteråt är vovve trött :) och nöjd. Det ser sjukt kul ut och går inte att beskriva alls.

Här kommer en bild från dagis

Är det inte härligt att få frukosten i en kong samt att man kan slå iväg kongen flera tiotals meter istället för bara ett par som tidigare i lilla lägenheten??? :) Eller ja, frågar man Duke så skulle han nog helst käka sin mat i skål, för då kan han som vanligt kolla hur några sekunder det tar att få ner käket i magen! Satan vilken hund att ha aptit på...ja i princip allt :) Måste bara berätta om det otroligt roliga som hände härom veckan: Duke är ju då väldigt glad i mat, så säger man "ska du ha mat" så flyger han upp från den djupaste sömn! Vi brukar då inte säga det ordet hemma, möjligtvis bokstavera det. Jag har då börjat säga "käk" istället när vi pratar om mat, men nu har ju gossen hajat att käk = mat, alltså går inte det heller längre.

Ska det vankas ben eller öron eller annat smask så blir han paralyserad. Men då är det alltid lika roligt att kolla hans repertoar, som man i ju för sig inte behöver säga. Han drar sitt, ligg, sitt fint (väldigt, väldigt vanligt med sitt fint nuförtiden), skall..... Och ska man då kräva handling efter kommando kan man inte annat än att skratta för säger man vanligt sitt så sitter han fint, säger man sitt fint så slänger han sig ner - ja ni förstår... Det är kortslutning! Han fattar noll! Ett tecken på att han inte lyssnar kan vara att när man precis tagit tag i grisörat och ger något kommando så kör han allt han kan på samma gång, då säger man kommandot igen och han testar några grejor till! Varför lyssna vad matte säger när man kan testa allt?!

Så till den roliga grejen! Han skulle få ett grisöra en kväll och då skulle jag säga "hopp i säng" (det är vårt kommando för att han ska gå och lägga sig i sin bädd). Jag hade då tagit ner ett öra och hade hunden nedanför mig och så stod jag i köket, precis vid köksbordet. Jag säger till hunden "hopp i säng" (flera meter bort från bädden, försöker få honom fatta att han kan gå dit fast vi är långt ifrån den). Hunden stirrar på örat och förstår inte. "Duke, hopp i säng!" nej... ingenting Då säger jag igen och pekar mot sängen, det blir då så att jag pekar över köksbordet. Vad gör hunden då??? Jo, denna stora, närmare 50kilos, osmidiga klump blir graciös som en liten katt och på mindre än en tiondels sekund så står han stadigt med alla fyra tassar MITT PÅ KÖKSBORDET! Jag blev så paff så jag visste inte vad jag skulle göra. Förutom att hålla mig för skratt och dra ner kraken som nog trodde att jag pekade på köksbordet och sa "hopp upp" iställer för "hopp i säng" :) Är fortfarande förvånad över att den stora klunsen kan ta ett sånt hopp, för han stod precis nedanför bordet och det var verkligen ett litet, snabbt skutt rakt upp!

Men ja, vem är förvånad??? Och att vara på bord går ju i släkten eller??? :)

Svårt att hinna med att skriva nuförtiden. Men mycket av ouppdaterandet beror på att vi fortfarande sitter på obekväma bärbara + mobilt bredband. Allt tar så lång tid och är bara segt.

Men allt rullar på.

Här är en bild som vi tog innan flytten på en balanserande rottis, visst är han duktig?!