är krasslig :-( Han har skakat sig i öronen en tid samt varit lite rinnig och röd i ögonen. Efter ett besök hos vet igår konstaterades det att det inte var någon fara med öronen - lite vax i ena örat som tvättades ur samt lite örondroppar i några dagar ordinerades. Ögonen konstaterades att det ena eventuellt blivit irriterat av att ögonlocket kanske irriterar lite då han blinkar. Men egentligen inget farligt, och väldigt lindrigt. Ögondroppar ordinerades. Om det blir ett återkommande problem kan man operera bort en bit av ögonlocket...

Jag märker att han inte är på topp. Jag tror att det är en mängd faktorer som spelar in. Det är full rulle med dagis på vardagarna och senast har det också varit inställd vila på helgerna då det varit läger och hundutbildning i Alvesta, som han följt med på. Dessa stojiga dagar i kombo med öron och ögonirritation har helt klart märkts av. Denna vecka har han varit skälligare på dagis, han har också börjat hoppa och bita på kopplet igen, vilket var lääängesen han gjorde (ett stort problem under hans uppväxt). Det är jobbigt med bit-delen men jag vet hur jag ska handskas med det när det uppkommer och det känns skönt att jag vet och kan kartlägga allt som händer, jag känner mig trygg i situationerna i och med all kunskap jag jobbat på mig på senare år. Dock är det fruktansvärt jobbigt ändå. I och med kunskapen kan man se och förstå på ett helt annat sätt. Det är inte ohyfs, olydighet eller trots som gör att han hoppar och bits. Det är något helt annat, och då känns det inte bra i hjärtat.

Trodde inte jag skulle bli en sån här blödig matte. Men nu sitter jag här. Han är mitt hjärta! Jag vill ha honom nära hela tiden och se att han har det bra! Han är ju mitt ansvar och det är upp till mig att han mår bra.

Nu är han inte dödssjuk, men nog sjutton skär det i hjärtat ändå att känna att allting inte är bra.

Det känns bra att få krypa ner tillsammans varje kväll. Vi ligger ibland så tätt så jag kan hålla hans tass :-) Då är det myyys på hög nivå!

   Ja, här ser man hur tätt vi kan ligga... Han ligger på MIN sida här :-) Men nog kröp jag ner ändå, undan för undan... Då låg vi tätt och jag låg ihoptryckt...   

Från lördagens träning:

Intresserad av att gå kurs i specialsök? 

www.stadshunden.se 

Dagarna bara flyger förbi!

I fredags hade vi utflykt här på dagis. Hundar och människor tog en promenad bort till en skog i närheten och grillade korv! Duke var med såklart :-)

I helgen var det full rulle också, som vanligt... I lördags var vi tillbaka på dagis för lite träning, specialsök! Tjoho vad det är roligt. Två år sedan vi gjorde det sist (nere i Småland i skolan). Vi körde på te, för att sedan avancera till något annat ämne i framtiden. Duke var kanonduktig!

Igår var det fullt ös för matte och husse, Duken hade jag satt på välbehövlig vila och han fick inga aktiviteter alls och inga långa promenader. Han har ett ganska stimulerande liv veckorna om tycker jag, så nu ville jag "tvinga" honom att vara lite ledig... Husse och matte iaf, vi städade hela huset. Tog undan trädgårdsmöbler, hängde upp ljusslinga ute, julpyntade lite inne (jag är inte hemma nästa helg, då jag brukar dra fram allt). Vi drog till Ikea och handlade lite och sen gjorde vi massa matlådor på kvällen. Jag hade önskat mig några timmar till på dygnet men är ändå nöjd över allt vi hann med! 

Nästa helg är det Alvesta, och jag har lite arbete att hinna med som ska lämnas in då. Curt Blixt står på schemat hela helgen, ska bli otroligt spännande! 

I dag lade jag ett knivigt spår till Duke. Jag började i skogen, en blodkopp samt en liten lega där lilla rådjuret vilat en stund + tappat päls på marken + päls på en kvist på trädet. Vidare ut mot ett kalhygge och en blodkopp där ute. Vidare över en grusväg och in i skogen på andra sidan och där en bit in var jakten slut :-)

Liggtiden blev ca 6 timmar och det var skymning när vi tog spåret. Han gick bäst i slutet. Början var inte alls kanon, han tappade bort sig helt eller om han inte ens hittade spårbörjan, jag vet inte... Men helt lost var han, så jag avbröt, kopplade om och gick tillbaka till början och sen bara körde vi på och då funkade det. Han snurrade runt en del på vissa ställen och jag fick lite bra tips i huvudet på hur jag skulle kunna göra nästa gång för att underlätta och för att ge honom mer stöd i spåret (t.ex kanske mer/tätare blodspår när spåret har börjat fått lite längd, så att han fortf behåller motivationen när han börjar bli riktigt trött). Han tog kalhygget ganska bra och han höll bra tempo hela spåret igenom tycker jag.

Över vägen och sen rakt på skanken! Han brydde sig inte om personspåret, jag hade lagt upp allt ordentligt och noga i slutet då han ville gå på mitt personspår förut en gång. Man lär sig av allt!

Jag är nöjd, och Duken var nöjd när han äntligen hittade fram. Satan vad han fick jobba idag. Spåret var inte jättelångt men det var nog ganska tufft, dock kan han behöva det Mr Självsäker... :-) Men som sagt, jag har fått en del idéer i dagens spår! Samt känner att han ska nog inte gå så mycket på futtiga rådjur ;-) Han som älskar att slita, riva och gnaga skulle behöva mer älg att tugga på. Rådjursklöven är ju borta i ett nafs!

Husse var med och tog bilder, men det blev inga bra då det var för mörkt ute.

anlände det ett fint paket till Duke Olsson, minsann! Stort tack för den fina presenten! Duke uppskattar att få post, det har hänt förut, han har fått både godis och möss och nu också grisar i postlådan! Det är en fin lite gris, som nöffar ordentligt, men för att den ska få leva längre än 5 minuter så får han bara leka med den i mattes sällskap, matte är trött. Så han fick mest nosa och springa runt med den lite grann så matte kunde ta lite kort. Nu vilar grisen i sitt nya hem och väntar tills nästa gång den ska plockas fram :-)

För övrigt kom vi hem sent igår kväll, Duken var med mig ner till min utbildning. Vardagslydnad och klicker denna helg. Min hund skötte sig och var så duktig så tårar var nära många gånger :-) Mysigt att ha honom med sig också. Bilen var full med packning, 3 tjejer, en rottweiler, en fralla och en staffe, supertrevligt! Staffen kryper längre och längre in i hjärtat, kanske skulle man skaffa sig en liten sådan, i framtiden, som kompis till min buffel?

Nu blir det sagostund och mys i sängen med min prins!