Vi har så mkt snö här hemma så det är helt galet! Förra vintern var helt fantastisk med alla minus och all snö, inte trodde väl jag (eller ngn annan heller för den delen) att det skulle bli lika härligt i år! Det har blivit mycket skotta, och dyrt blir det och vatten verkar frysa för folk, bilar som inte startar för vissa. Men I just love this! Visst, lite kyligt att jobba på hunddagis när tempen visar kallare än -20, men nej - allt är ändå så värt det!

Nyss har jag och Duke varit ute och busat och skottat lite till. Vi hade supermysigt! Han skuttar och hoppar runt, biter lite i snöskyffeln och jag skuttar också runt i snön med honom, jag hade snö överallt, och i stövlarna. Men så roligt!

Jag är så lycklig att vi flyttade ut till huset just förra året, så vi har fått uppleva de här riktigt vintrarna som de ska upplevas - ute på landet!

Måste ta lite fina bilder sen, spec på pälsbollen. Håll till godo på några favvisar från förra säsongen istället :-)

Det är inte lätt, på med massa skräp och sen är det bara att muta och prata lugnt "stilla, stilla, nej, stilla....." :-D Han skötte sig bra, men kruxet är att han inte ser det minsta nöjd ut, no happy christmas här inte menar han!!

   Ja, bär den själv hörrö!!

   Suck...

   Jaha...

   Suck!

      Megasuck!

   ......

   Nej, nu tar jag faktiskt och rent ut sagt - skiter i det här! Hon kan bära sitt skräp själv!

Men God Jul iallafall ;-)

kramar jag min hund extra hårt. Jag är så ledsen. Vänner har förlorat en underbar hund, alldeles för ung var hon. En jättefin tik, som endast var några månader äldre än min egna hund. Så orättvist, så hastigt, så fruktansvärt tråkigt. Mina tankar går till dem som ikväll får gå och lägga sig utan sin goa lilla tjej, och som har en tung och jobbig tid framför sig.

Det känns så hemskt hur något kan hända så plötsligt och oväntat.

Jag vet inte vad jag skulle göra i samma situtation, om något hände min egna hund, som funnits hos mig endast under drygt två år men som krypit så långt, så långt in i hjärtat. Vad gör man den dagen man själv står där?

Det känns så orättvist och tråkigt.

Allra första dagen hemma, och början på vårt gemensamma liv:

när man jobbar måndag-fredag har jag märkt de här månaderna... Men i januari är jag tillbaka på Posten igen, så förhoppningsvis får jag tillbaka all försvunna tid då!